Vi låg på golvet.

"Jag låg helt förstelnad på golvet kände hur en kall kår for igenom min kropp hur chocken satte sig på min andning jag fick inte luft, jag mins hur jag sneglade ut från rummet, ut i hallen och in i allrummet. Där låg hans 75 åriga far och grät under köksbordet och hans mor gömd under en diskhandduk helt stilla nedanför kylskåpet och snyftade med ansiktet gömt i händerna jag såg att även hon grät.

Dom sektens ledare fortsatte banka på alla väggar det kändes som en evighet men det varade i ca 30 min, trettio minuter kändes som en dag i en skräckfilm. Dom var säkert 10 stycken utanför runt deras enplans villa.

Jag hörde röster överallt runt huset, det var män... dom ropade med småländsk dialekt att dom sett mig.. lilla jag, jag var bara ett barn, en ungdom... Jag var livrädd, ville inte vara där allt var så konstigt som att det inte kunde hända i ett vanligt liv och ingen visste om det som hände i mitt liv. Jag ville hem till mamma och pappa jag ville vara trygg. Jag var så rädd att jag skakade. Jimmy höll för min mun , tittade med glansiga ögon på mig och viskade om och om igen -förlåt, det blir bra, förlåt, det ska bli bra, var inte rädd dom ska inte då komma åt oss och dom ska aldrig få hitta oss eller göra dig illa. Jag kände hans svettiga kind mot min och såg hans livrädda blick.....allt blir svart"

Trots att jag bearbetat mycket av detta i dag så kan jag känna dofterna och se allt jag såg från trasmattan jag låg på som att det var igår. /Jessica